Sånt man inte vill höra!
Nu när höstens mörker kommer, så går alla ner i den regelbundna höstdepressionerna
Tanken slog mig igår när jag satt ensam ute på en liten balkong i Märsta och rökte i kylan, varför glömmer alla bort det fina och positiva?
Jag vägrar vara en av dessa!
Jag har insett att jag mår så jävla bra just nu och jag har allt det som jag för tillfället vill ha, inte har jag fått det som små överraskningar medan jag legat och slöat på sofflocket, jag har kämpat för dem allihop och därför är jag så lycklig.
Folk glömmer så lätt bort att se vad man har, visst låter det som en gammal klyscha, men ta till dig den meningen, för det stämmer så jävla bra!
Jag tänker inte säga att jag har turen att ha så bra människor runt omkring mig, turen att ha det jag har. Det är ingen jävla tur, det är ju JAG!
Jag är lycklig för att jag har ett arbete, ett bra sådant! Det fick jag för att jag ville ha det och jag kämpade för det! Jag var på cheferna, jag skickade in CV, jag ringde och visade att jag faktiskt ville det här och tillslut fick jag komma dit på arbetsintervju och jobbet var mitt. JAG såg till att jag fick det.
Jag är lycklig för att jag äntligen går i en skola som passar mig, distanslinjen på Korrespondensgymnasiet. Där kan jag medge att jag hade turen att upptäcka skolan, men själv såg jag ändå till att jag faktiskt kom in där. Jag ordnade med papper själv, jag ordnade med möten själv, jag ringde gång på gång för att försäkra mig om att jag fanns med bland de sökande och jag fick en av de sista platserna. Varför? Jo för att jag visste vad jag ville och vad jag behövde och såg till att ordna det!
Men inte nog med det!
Jag har underbara människor runt om mig! Jag har många vänner, men få riktigt nära. Det är precis så som jag vill ha det!
Katri, min högra hand och min trogna följeslagare genom alla år är en stor del av mitt liv! Att lyckas hålla kontakten genom alla hennes utlandsflytter har inte varit lätt, men inte kan man skylla på tur när man ser var vi är idag. Nej, det är vi som kämpat och aldrig gett upp! Hon är nog den kvinna som jag kommer att ha kämpat mest för i hela mitt liv!
Jag har också min underbara, älskade pojkvän.
Han har älskat mig i tre år, han har ställt upp för mig i alla väder, han har gjort allt för mig, varenda dag under dessa tre år. Allt från att ge mig te på morgonen till att spendera sömnlösa nätter med mig när jag mått som sämst!
Precis innan jag träffade honom hade jag fått mig en hel del smällar när det gäller kärlek och visst var jag på gränsen till att ge upp, men det gjorde jag inte. Jag slutade inte tro och hoppas, jag började inte hata killar och lovade mig själv att bli nunna... Nej jag fortsatte mitt liv precis som innan, dock med en del blåmärken. Där hittade jag också min älskling!
En kille som inte kan bli bättre, en kille som jag har underbara minnen med men också underbara framtidsplaner med!
Han kom heller inte seglandes på en liten räkmacka, för jag hade inte gett upp. (Han kom vinglades längst strandpromenaden i Sigtuna). Trots att jag var sårad och less på stupade förhållanden så tvekade jag inte en sekund på att än en gång hoppa på tåget, och visst kom jag ända fram?
Nej, jag är less på griniga människor... som klagar på kylan, som stänger in sig under vinterhalvåret och som ger upp och tappar orken efter några misslyckanden... Tro mig, jag har misslyckats många gånger!
Jag har tappat vänner som jag trodde skulle finnas vid min sida livet ut,
Jag har misslyckats med skolan allt för många gånger och låtit den tynga ner mitt liv,
Jag har sökt jobb utan vidare tur....
Men jag såg till att få precis det jag vill ändå! För vad är viktigare än att man själv ska må bra?
Mina mål just nu är att klara sista året med bra betyg, att komma in på universitet och läsa de till det yrke jag vill, psykolog. Jag vill hitta en lägenhet för mig och min pojkvän, jag vill köpa våran hund, som vi länge pratat om!
Allt detta kommer jag att lyckas med, för jag ger inte upp, speciellt inte nu när jag vet hur långt man kan komma med bara vilja!
Det här var nog det mest sentimentala ni någonsin kommer få läsa från mig!
Hata mig inte, jag är lycklig, för att jag själv att sett till att det ska bli så!
Tycker du att det här inlägget är hemskt att läsa? Orättvist? SLUTA fokusera på vad andra har, för det är troligen inte exakt det du vill ha ändå, fokusera istället på dig själv... Det är svårt att springa framåt när man ständigt kollar runt omkring sig, då är det inte så konstigt att man då och då springer in i en vägg!
////MIkaela
Tanken slog mig igår när jag satt ensam ute på en liten balkong i Märsta och rökte i kylan, varför glömmer alla bort det fina och positiva?
Jag vägrar vara en av dessa!
Jag har insett att jag mår så jävla bra just nu och jag har allt det som jag för tillfället vill ha, inte har jag fått det som små överraskningar medan jag legat och slöat på sofflocket, jag har kämpat för dem allihop och därför är jag så lycklig.
Folk glömmer så lätt bort att se vad man har, visst låter det som en gammal klyscha, men ta till dig den meningen, för det stämmer så jävla bra!
Jag tänker inte säga att jag har turen att ha så bra människor runt omkring mig, turen att ha det jag har. Det är ingen jävla tur, det är ju JAG!
Jag är lycklig för att jag har ett arbete, ett bra sådant! Det fick jag för att jag ville ha det och jag kämpade för det! Jag var på cheferna, jag skickade in CV, jag ringde och visade att jag faktiskt ville det här och tillslut fick jag komma dit på arbetsintervju och jobbet var mitt. JAG såg till att jag fick det.
Jag är lycklig för att jag äntligen går i en skola som passar mig, distanslinjen på Korrespondensgymnasiet. Där kan jag medge att jag hade turen att upptäcka skolan, men själv såg jag ändå till att jag faktiskt kom in där. Jag ordnade med papper själv, jag ordnade med möten själv, jag ringde gång på gång för att försäkra mig om att jag fanns med bland de sökande och jag fick en av de sista platserna. Varför? Jo för att jag visste vad jag ville och vad jag behövde och såg till att ordna det!
Men inte nog med det!
Jag har underbara människor runt om mig! Jag har många vänner, men få riktigt nära. Det är precis så som jag vill ha det!
Katri, min högra hand och min trogna följeslagare genom alla år är en stor del av mitt liv! Att lyckas hålla kontakten genom alla hennes utlandsflytter har inte varit lätt, men inte kan man skylla på tur när man ser var vi är idag. Nej, det är vi som kämpat och aldrig gett upp! Hon är nog den kvinna som jag kommer att ha kämpat mest för i hela mitt liv!
Jag har också min underbara, älskade pojkvän.
Han har älskat mig i tre år, han har ställt upp för mig i alla väder, han har gjort allt för mig, varenda dag under dessa tre år. Allt från att ge mig te på morgonen till att spendera sömnlösa nätter med mig när jag mått som sämst!
Precis innan jag träffade honom hade jag fått mig en hel del smällar när det gäller kärlek och visst var jag på gränsen till att ge upp, men det gjorde jag inte. Jag slutade inte tro och hoppas, jag började inte hata killar och lovade mig själv att bli nunna... Nej jag fortsatte mitt liv precis som innan, dock med en del blåmärken. Där hittade jag också min älskling!
En kille som inte kan bli bättre, en kille som jag har underbara minnen med men också underbara framtidsplaner med!
Han kom heller inte seglandes på en liten räkmacka, för jag hade inte gett upp. (Han kom vinglades längst strandpromenaden i Sigtuna). Trots att jag var sårad och less på stupade förhållanden så tvekade jag inte en sekund på att än en gång hoppa på tåget, och visst kom jag ända fram?
Nej, jag är less på griniga människor... som klagar på kylan, som stänger in sig under vinterhalvåret och som ger upp och tappar orken efter några misslyckanden... Tro mig, jag har misslyckats många gånger!
Jag har tappat vänner som jag trodde skulle finnas vid min sida livet ut,
Jag har misslyckats med skolan allt för många gånger och låtit den tynga ner mitt liv,
Jag har sökt jobb utan vidare tur....
Men jag såg till att få precis det jag vill ändå! För vad är viktigare än att man själv ska må bra?
Mina mål just nu är att klara sista året med bra betyg, att komma in på universitet och läsa de till det yrke jag vill, psykolog. Jag vill hitta en lägenhet för mig och min pojkvän, jag vill köpa våran hund, som vi länge pratat om!
Allt detta kommer jag att lyckas med, för jag ger inte upp, speciellt inte nu när jag vet hur långt man kan komma med bara vilja!
Det här var nog det mest sentimentala ni någonsin kommer få läsa från mig!
Hata mig inte, jag är lycklig, för att jag själv att sett till att det ska bli så!
Tycker du att det här inlägget är hemskt att läsa? Orättvist? SLUTA fokusera på vad andra har, för det är troligen inte exakt det du vill ha ändå, fokusera istället på dig själv... Det är svårt att springa framåt när man ständigt kollar runt omkring sig, då är det inte så konstigt att man då och då springer in i en vägg!
////MIkaela
Kommentarer
Trackback
