Jag var så nära!

Ändå sen jag flyttade till Odenplan har jag varit på jakt efter att se Blondinbella. Jag vet inte varför, det är bara nån idé jag har fått, något att fundera på när man går ut.
Och så idag... Jag och Sara satt på bussen påväg till Östra Station, när Sara skriker till:
"Vi åkte precis förbi Blondinbella!"
Jag kastar mig över Sara, som satt vid fönstret, och försöker se henne. Men nej. Jag missade henne. Hur är det möjligt? Jag som har väntat på att se henne i minst en månad. Så nära, men ändå så långt ifrån!
Det svider lite.

/Katri

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0