Aspergers syndrom
Just nu så kämpar jag mig igenom en ganska enorm uppsats i Svenska C. Uppsatsen får handla om precis vad som helst, så jag valde att skriva om Aspergers syndrom.
Anledningen till det är nog för att jag blir så otroligt fascinerad av Aspergers... Det finns så otroligt mycket bakom dessa personer, men som ingen ser, ingen hör och ingen förstår. Jag tror att man har så pass svårt att förstå dessa ungdomar därför att symptomen kan vara så små, det är sällan man ens upptäcker och kan ställa diagnosen därför att människor med Aspergers har i princip exakt samma problem som alla andra, speciellt tonåringar. Skillnaden är bara att för någon med Aspergers så känns allting 10 gånger så jobbigt som det gör för någon annan! Kan också påpeka att det finns så otroligt många som faktiskt har aspergers men som aldrig någonsin ens upptäcker det, som aldrig får diagnosen och som aldrig heller får chansen till att må bättre!
Just därför vill jag skriva om Aspergers, jag vill lyfta fram syndromet... jag vill få folk medvetna om vad det är och att det finns... Att min lillebror fick diagnosen var bara en slump, då hans lärare råkat hamna på en föreläsning om det och tyckte att det påmindre om honom, annars hade han troligen fortsatt livet ut med att känna sig arg, missförstådd, ledsen, otillräckligt och så vidare!
Hur som helst, så kom jag på att min mormor hade köpt en bok till oss när min lillebror fick diagnosen!
Den boken heter "Jag är ändå jag" och är skriven av fyra killar med Aspergers! Så när jag skulle skriva min uppsats så tänkte jag att den boken SKA jag ha...
Det är en sån bok som alla borde läsa... verkligen alla! Varesig man har någon koppling till Aspergers syndrom eller inte!
En av killarna förklarar hur han som 10-åring hade ångest och låg sömnlös i en hel vecka för att de skulle ha sin första träslöjdslektion... Alla kan någon gång säkert känna lite ångest inför något sådant, något nytt i skolan eller något man ska göra med skolan som inte känns så kul.. kanske som idrotten? Men en vanlig person känner av den ångest kvällen innan, kanske mår dåligt kvällen innan.. Medan någon med aspergers i princip har dödsångest i en vecka!
Det gör helt enkelt livet liiite svårare!
//Mikaela
Anledningen till det är nog för att jag blir så otroligt fascinerad av Aspergers... Det finns så otroligt mycket bakom dessa personer, men som ingen ser, ingen hör och ingen förstår. Jag tror att man har så pass svårt att förstå dessa ungdomar därför att symptomen kan vara så små, det är sällan man ens upptäcker och kan ställa diagnosen därför att människor med Aspergers har i princip exakt samma problem som alla andra, speciellt tonåringar. Skillnaden är bara att för någon med Aspergers så känns allting 10 gånger så jobbigt som det gör för någon annan! Kan också påpeka att det finns så otroligt många som faktiskt har aspergers men som aldrig någonsin ens upptäcker det, som aldrig får diagnosen och som aldrig heller får chansen till att må bättre!
Just därför vill jag skriva om Aspergers, jag vill lyfta fram syndromet... jag vill få folk medvetna om vad det är och att det finns... Att min lillebror fick diagnosen var bara en slump, då hans lärare råkat hamna på en föreläsning om det och tyckte att det påmindre om honom, annars hade han troligen fortsatt livet ut med att känna sig arg, missförstådd, ledsen, otillräckligt och så vidare!
Hur som helst, så kom jag på att min mormor hade köpt en bok till oss när min lillebror fick diagnosen!
Den boken heter "Jag är ändå jag" och är skriven av fyra killar med Aspergers! Så när jag skulle skriva min uppsats så tänkte jag att den boken SKA jag ha...
Det är en sån bok som alla borde läsa... verkligen alla! Varesig man har någon koppling till Aspergers syndrom eller inte!
En av killarna förklarar hur han som 10-åring hade ångest och låg sömnlös i en hel vecka för att de skulle ha sin första träslöjdslektion... Alla kan någon gång säkert känna lite ångest inför något sådant, något nytt i skolan eller något man ska göra med skolan som inte känns så kul.. kanske som idrotten? Men en vanlig person känner av den ångest kvällen innan, kanske mår dåligt kvällen innan.. Medan någon med aspergers i princip har dödsångest i en vecka!
Det gör helt enkelt livet liiite svårare!
Kommentarer
Trackback
