pumpalens

Har känt ett tag att jag verkligen måste ventilera allt det här! Dels för min skull, har alltid varit ett måste för mig, att få knyta ihop alla mina tankar till en rättvis sammanfattning, men också för att andra ska förstå!
Kanske kommer det lite out of the blue, eller inte!

Under hösten så har jag mått rätt dåligt till och från. Jag har känt mig ledsen samtidigt som om något i mig bara velat ut, ruska om mig och förklara läget! Tillslut så insåg jag att det hela handlar såklart om mig och var jag är. Jag har helt enkelt ledsnat på min sits och på något sätt längtat framåt så mycket att jag inte står ut med nuläget.

Jag vill helt enkelt starta mitt egna liv! Jag vill börja min sista utbildning som ska forma en sån stor del av mig, jag vill känna att jag verkligen är påväg dit jag alltid velat. Men mest av allt så har jag velat flytta, flytta hemifrån och flytta ihop med min pojkvän. Let's face it, när man varit i ett förhållande i tre år utan att få möjligheten att leva tillsammans, så blir omgivningen väldigt påfrestande, inte minst föräldrarna.
Jag vill så otroligt gärna (så otroligt att det gör ont) ta steget från ett förhållande mellan mig, Dick, hans mamma och min mamma och pappa till ett förhållande mellan mig och Dick.

Självklart har jag varit realistisk och förstått att vi kan inte flytta ihop sålänge ingen av oss har en lön som klarar det! Men viljan finns där, samtidigt som rädslan finns där, av att vårt förhållande ska dö ut om inget händer snart! Jag är redo att starta mitt liv på egen hand... nu!

Allt det här har varit väldigt påfrestande för mig och jag tror inte att någon utom troligen Dick, som fått stå ut med mina utbrott, vet hur jag faktiskt mått av allt detta!
Det är verkligen svårt att förklara med ord och göra mina känslor för allt detta rättvisa. Men jag försöker!

Nu när Katri och Wictor har fått sin drömlägenhet, som faktiskt råkade vara en av lägenheterna jag själv fastnade för innan, så har det absolut känts ganska hårt! För det gör det, vare sig man vill eller inte! Det svider... självklart!
Men vad jag faktiskt ville få fram med deta här, var att verkligen försöka visa hur stort det här är för mig, men också att visa hur glad jag faktiskt är för Katri och Wictor! Ingen får tro något annat!

Jag är så glad för deras skull! Skitglad om de faktiskt får lägenheten, vilket jag är säker på att de får! Jag är glad därför att min lilla Katri, som under allt för många år varit på resande fot och som aldrig faktiskt har kunnat sätta sig ner och vara helt hemma! Som under en massa år alltid har bott på ställen, med en del av sin familj, men aldrig kunnat vara säker på hur länge.
Men nu har Katri fått något som hon faktiskt inte haft möjligheten till på en jädra massa år! Lite stadga i vardagen! Det behöver du och det förtjänar du!
Men störst vikt vill jag ändå lägga på Wictor. Jag menar, lägenheten är ju bara ett resultat av dem två tillsammans! Men symboliskt så tror jag inte att det finns ord för vad den innebär!

Så ja, jag ä' bitter över att jag själv fortfarande sitter hemma och tjaffsar med pappa om vem som ställde det smutsiga glaset framme, om vem som ska laga mat och om vem som inte bytte den tomma toarullen, jag är bitter över att jag inte får göra allt detta med Dick!
Men jag är fan så jävla glad för Katri! Som får göra allt det här och som får så mycket mer! =D Skitglad!

Och innan ni vet ordet av, så flyttar jag och Dick in i grannlägenheten och vi river väggen!!
Jag kanske är ledsen just nu, men när jag väl får allt det där som jag strävar efter, så kommer det vara värt allt och lite till!

(Katri, Det är dags att börja rota sig! Låt rötterna växa, våga låta dem växa! POLLINERA MERA!!!)

////Mikaela