pumpalens

Var precis inne och läste på lite om en kampanj som just nu drivs av humanisterna. Troligen en kampanj som de flesta hört talas om ett sett som heter Gud Finns Nog Inte. http://www.gudfinnsnoginte.se

WOW så rätt de har säger jag bara.
Jag är absolut inte emot religion så som det låter, i princip är tanken med religion något väldigt bra, det handlar om att finna stöd och styrka, få sig lite guidning i livet, något som alla människor behöver.
Men så som religioner ser ut idag är inte direkt på det sättet, religion har på många håll blivit en ursäkt till att manipulera andra, korsa gränser, gå för långt, en ursäkt till beteenden som inte alls talar för jämlikhet och människovärde.

Alla delar inom religionerna är definitivt inte så ohumana som jag nyss förklarade. Men inom religion så finns det inga delar. Allt eller inget, man kan inte både ha kakan kvar och samtidigt äta upp det.

När man ser filmer eller kanske dokumentärer där något bra har hänt i en troendes liv, så är det gud man tackar, hans förtjänst, hans hjälp, gud gjorde detta, bla bla bla. Jag kan inte ens lyssna på sånt, det är skitnsack. Människor måste lära sig ta äran för sina egna bedrifter. Lyckas man med något, gå för fan inte och tacka någon gudsnubbe, tacka dig själv.

Den styrka som gud verkar ge många, är egentligen en styrka som kommer innifrån en själv. Jag tycker att det är sjukt hur människor kan bli så manipulerade att de inte tar ansvar för sin egna handlingar, de ser inte se själva, de ser bara en gud.



Hur jag känner för den här frågan är extremt svårt att få ner i ord på det här sättet. Jag har läst både religion A och B och fått mvg i båda kurserna. Jag har verkligen försökt förstå, förstå vad det är som gör människor så beroende av någon annan. Men jag har inte kunnat hitta något som fått mig att förstå varför. Enda orsaken till religion som jag kan hitta är misär. När allt suger, då vänder man sig till gud, då får han ta ansvar, då ligger hoppet hos honom. För att tro på sig själv, se sig själv och se att ens handlingar kommer innifrån en SJÄLV, är något som kräver mycket, för mycket för vissa. Därför måste de ha en fasad, någon annans namn att nämna istället för sitt egna. En gud..?

Att leva sitter liv, att ägna sitt liv åt någon, någon som är ett något, men som kallas Gud... är för mig inte klokt. Barn växer upp och leds in i religioner utan att själva ens få möjligheten att reflektera över detta själva. Att diskutera politiska åsikter och stora djupa livsfilosofier, så som humanismen, är helt accepterat och helt ok. Men att diskutera och ifrågasätta religion är kränkande och förbjudet. För mig är religion lika vettigt som någon anna politisk åsikt och det SKA få ifrågasättas, det är på tiden.

Jag är less på att se människor gömma sig bakom denna "gud" .. Att se människor leva i misär på grund av något som kallas för religion. Jag är trött på krig och konflikter som handlar om religioner (lika så politiska åsikter såklart). Jag är trött på att det ska vara ok att kränka kvinnor eller andra utsatta grupper i samhället för att religionen tycker så. Jag är trött på att homosexualitet än idag anses vara tabubelagt, konstigt, otänkbart och till och med sjukt, vilket endast kommer från religioner.

Religioner behövdes förr, när man inte visste bättre. När jorden var platt och ett åskmoln kunde vara vad sjutton som helst. Då behövdes religionerna som svar på det vi inte visste, som tomma ord som ändå gav svar, fyllde ett tomrum. Men idag finns inte behovet på samma sätt. Kan människor bara släppa sig fria och våga leva sina egna lev, ta egna beslut, tro på sig själva helt enkelt. Jag tror inte på någon Gud... jag tror på människan, i sig.

//Mikaela