pumpalens

Jag förstår mig verkligen inte på mig själv!!!

Jag försöker verkligen få en normal dygnsrytm.. eller ja ett lameass-Svenssondygn helt enkelt!
Men det går inte, alls!!
Jag HATAR att gå och lägga mig tidigt på kvällarna.. hatar det verkligen!

Jag är en nattmänniska helt enkelt!
Men jag hatar att jobba natt och jag hatar att sova på dagarna!
Det är som om jag inte vill sova!

Men jag tror att orsaken till att jag bara inte kan gå och lägga mig är från min ångest när jag var deprimerad. För det är ju då som ångesten kom krypandes... när man låg där i sängen och väntade på att somna!
Vet inte hur många nätter som jag försökt sova och ångesten kom för att hälsa på, som slutade med att jag mådde så jävla dåligt och spenderade resten av natten med att bara gråta tills jag grät mig utmattad och till sömns helt enkelt...!

Den känslan sitter liksom kvar nu! Även fast jag sällan får ångest längre, så finns känslan och tankarna kvar... och jag vet ju att om de kommer, så är det när jag ska sova!
Därför fasar jag för att lägga mig i sängen utan att vara dödstrött... för är jag dödstrött så vet jag att jag kommer somna på en gång... Jag vill liksom inte ta risken att låta ångesten hinna komma! Även fast den sällan gör det längre!

På något sjukt sätt, så känner jag mig livrädd när VARJE GÅNG jag lägger mig i sängen!
Jag vet inte hur många gånger som Dick bett mig att lägga mig i sängen med honom tills han somnat, eller som han bara velat ligga i sängen och mysa... Men jag kan inte det, det går inte! Det finns inte!

Allt det här gör mig så utmattad så att när jag väl somnar så sover jag så sjukt tungt! Ingenting kan väcka mig... Det handlar inte om att jag är lat eller något liknande... Min kropp är bara så jävla utmattad och less!!
Nu är det till och med så att om jag går och lägger mig och är "normaltrött" så som alla andra är när de ska sova, så slutar det med att jag alltid får ångest, ångest för att jag är så rädd för att få ångest!

Vad fan gör man..?

/Mikaela