pumpalens

Sitter och förbereder mig för de 10 längsta timmarna i mitt liv, jag ser inte fram emot ikväll.

Gott nytt år, eller nått.

//Katri

Jag och Wictor har bestämt att vi ska sätta pengar på våra framtida barns sexualitet. Hur idén kom fram vet jag inte, och

den är ganska hemsk egentligen, men hur som helst är det bestämt att det så ska bli. Så i julklapp fick jag en gosedjurskatt av Wictor, han fick namnet Robert och blev direkt min lilla baby. Jag envisades med att han skulle sova mitt emellan oss och att man var tvungen att vara snäll mot honom. Han fick även datorförbud.

Igår smsade jag då Wictor och skrev att jag satte 200 spänn på att Robert är straight, och lite senare får jag detta svar:
"100 på att han är gay förresten. Han försökte ragga upp kudden, han presenterade sig som Roberto :S"
Idag fick jag även veta att han medvetet hade valt att ragga upp Wictors kudde, och inte den jag sover på, eftersom den "luktar mer manligt".

//Katri

Fick nagelförstärkningsgrej av Mikaela i julklapp och nu har jag läst allt, och gjort som det står på paketet! Första dagen ska man måla ett lager ovanpå nagellack, och i följande fem dagar ska man måla ett lager varje dag för att sen ta bort allt och måla om, efter det ska man ha på nytt varannan dag. Himla jobb det där, men nu ska det fan bli ordning på det hela!

Fast jag håller fortfarande starkt på det där med att 020 borde betala akrylnaglar till alla anställda... Det är trots allt alltid på jobbet dem går av, och dessutom behöver vi långa naglar för att få loss telefonsladdarna.

//Katri

Igår bestämde sig min käre pojkvän för att kasta ner mig från sin säng. Det enda trixet där är att hans säng är typ två meter hög, så det blev ett ganska ordentligt fall. Pang sa det, så landade jag på min axel och huvudet flög in i en låda som finns under sängen.

Hela natten har jag spenderat med att vakna av att jag ligger på stället där det gör ont i huvudet och fått vända mig om.

Och han tyckte inte ens synd om mig.
Han skrattade bara åt mig.

//Katri

Mikaela läser religion just nu, och på pendeln på vägen till jobbet satt vi och diskuterade ämnet när det plötsligt ploppade upp i hennes huvud att Abraham faktiskt har två söner, och inte fyra som man sjunger i sången! Den där "Fader Abraham, fader Abraham, fyra söner hade Abraham". Tycker det är lite dåligt, för jag har starka minnen som barn av den där låten och jag är ganska säker på att om jag nånsin hade stött på frågan "Hur många barn hade Abraham?" så hade mina tankar direkt kopplats till den där låten och mitt svar hade varit fyra.

Det är som Ipren-låten. Har man ont nånstans och inte vet om ipren hjälper så är det bara att sjunga sången. "...mot huvudvärk, mensverk och tandvärk..." Ja då vet man ju! Funkar perfekt!

//Katri

I total brist på annat att göra har jag suttit och gjort massa webtester på expressens hemsida. Hittade ett test om Stockholms tunnelbana (vilken idiot kom på det testet egentligen?!) och följande blev slutresultatet:

Du fick 5 rätt av 12 möjliga

Du bor inte i Stockholm och verkar aldrig ha åkt tunnelbana.

Jaha?

//Katri

Jag kan inte förstå mig på hela grejjen med att använda chipet på bankomatkortet när man betalar i affärer. What happened to good old swiping liksom? Visserligen är det väl kanske säkrare med chip, efter vad jag har hört, men ändå. Det är så sjukt komplicerat! Vissa affärer vill att man ska dra kortet, andra vill att man ska använda chippet... Kan inte alla bara göra samma så man slipper stå där i affären och känna sig dum när kassörskan harklar sig och påpekar att man gör fel. Idag har jag dock slagit rekord i dumhet (suprise suprise) när det gäller att betala med kortet. Har stoppat i kortet upp och ner, två gånger. Båda gångerna var på 7Eleven, kanske får hitta en ny affär att handla i nu...

//Katri

I ett naturkunskapsuppdrag som jag har behövs det 7 kryddburkar för en labbrapport. Dessa kryddburkar behöver vara tomma, och vem fan har 7 tomma kryddburkar liggandes hemma? Så hela hösten har jag sparat tomma kryddburkar och idag tröttnade jag. Bestämde mig för att leta fram de tommaste burkarna i skafferiet och helt enkelt tömma dem. Så mitt i min letning bestämde jag mig för att kolla bäst-före-datumet på burkarna och insåg att alla förutom 2 gick ut för alldeles för lång tid sen. Hade jag gjort detta tidigare hade jag kunnat haft en miljon tomma kryddburkar för länge sedan. Irriterande!

Nu återstår bara ett problem. För min labb behöver jag växtgödningsmedel och klorin. Vart kan man skaffa sånt?

//Katri

När vi gick i sexan skulle vi åka på klassresa, och vi behövde samla in pengar till detta. På en cabaré hade vi skrivit ihop en sång som vi sjöng för våra föräldrar för att dem skulle skänka oss lite pengar. Melodin är från Charlotte Perellis låt Tusen och en natt och texten var följande:

I sexan så ska vi åka bort
Vi ska åka långt men ändå vara nära
Vi vill ha så roligt som det går
Men vi måste också ha nånstans att sova

Så var nu snäll och skänk en tia,
eller varför inte två?

Vi behöver pengar
Till vår klassresa
Jättemycket pengar
Så att vi kan ha det roligt
Lägg nu i en tia
I vår lagom stora hatt
Annars sjunger vi den här igen

Vilka musikaliska genier vi var i våran klass!

//Katri

Efter några månader på 020 har jag insett att det inte är någon idé att ha höga tankar om en del av våra kunder. Vill inte påstå att alla är trögtänkta, inte alls, snarare tvärtom, men det finns en del som jag verkligen inte kan förstå mig på. Vad hände med logiskt tänkande? Eller i alla fall tänka innan man talar? Sega dagar som denna är alla kunder korkade och jobbiga, och känslan av att någonsin jobba igen känns motbjudande. Men det blir bättre, för när man som minst anar det ringer den där gulliga kunden som får en att le hela dagen! Jo, för dem finns faktiskt!

Invigde lite nya kläder idag. Och mina nya skor. Mina nya skor är fina, inte bekväma. De är riktiga fotdödarskor. Sådär så jag funderar på att bygga en hylla (haha nej såklart jag inte själv ska bygga en hylla, nån annan ska bygga en hylla åt mig) och ställa skorna där och bara ha dem som prydnad. Lockande idé! Ungefär lika lockande som det var att skrika åt varenda kund som ringde idag.

//Katri

Efter middagen idag satt jag och Nick och lekte What if-leken, en väldigt rolig lek som mer eller mindre går ut på att man får ett påstående och så ska man svara på det. Så en del gick alltså såhär:

Nick: What if you were at this concert, and it was a chinese place where everyone had to take their shoes of, and you got pushed over and fell and everyone were walking one you with their bare feet?
Jag: I would probably cry coz of all the feet. And feel dirty for ages. So what if I said I'd never meet you again if you didn't stop skateboarding?
Nick: I would grow a huge mustach until you gave me permission to skate again.
Jag: But what if I tied you to the bed every morning and shaved it off?
Nick: I would shave all your hair off your head.

Och då kände jag att jag inte kunde argumentera mot något mer, för skulle han raka av mitt hår skulle jag bli galen. Det känns inte helt ok att jag omöjligt kan vinna denna.

//Katri

Imorgon jobbar jag mellan 07.00 och 14.00. Detta är något jag inte ser fram emot eftersom jag måste gå upp klockan 5 imorgon bitti. Eftersom jag sov till typ halv 12 idag finns det heller ingen chans att jag kommer kunna somna vid 10, som jag har planerat. Det här med tidiga mornar är ju liksom inte riktigt min grej, inte alls min grej faktiskt.

Fördelen är att jag kommer få inviga min mobils musikspelande på vägen till jobbet! Det är nog det enda som kommer kunna få mig att komma upp imorgon. Jag gör ungefär vad som helst för min mobil! =D

Dags att återgå till pluggandet nu när jag har fått klaga av mig!

//Katri

Om man kollar igenom olika bloggar som är "halvkända" så finns det några kategorier som är överrepresenterade, och två av dessa stör jag mig något enormt på; människor som bloggar om sina barn och människor som skriver korkade saker och baserar sin blogg på provocerande inlägg.

Det är inte så att jag stör mig på det faktum att man skriver inlägg om sina barn. Har man ett barn tar ju det en stor del av ens tid och man har därför mycket att skriva om det, precis som alla andra skriver om vardagshändelser i sina liv. Det jag stör mig på är att man döper sin blogg till något i stil med "17 år och mamma" eller "Trebarnsmamma" för man vet att det drar läsare.
Just för att ta reda på vad dessa människor skriver om i sin blogg har jag tittat runt på olika bloggar om det är förvånadsvärt få som faktiskt skriver om sina barn. Går man in på en blogg med namnet "17 år och mamma" gör man väl oftast det för att veta hur det är att vara 17 år och mamma, och inte för att läsa om 17åringens shoppingtur på stan? Sånt kan man hitta på vilken jävla blogg som helst!

Men att basera sin blogg på provocerande inlägg finns det ingen ursäkt för. Och det värsta av allt är ju att det drar så mycket läsare, för man kan inte sluta läsa! Det är på något sätt en blandning av att man själv känner sig smart, man vill veta hur långt idiotin kan gå och man skrattar åt det som står. Så trots att man sitter där och är irriterad på människan som skriver så fortsätter man ändå läsa! Det finns inget slut på det!

När min bloggläsningsperiod var som störst hade jag ett antal bloggar jag gick in på varje dag just bara för att skratta åt skiten. Och när jag sen insåg att jag faktiskt hjälpte de korkade människorna på traven upp mot att bli kända fick jag en klump is i magen, för det känns ju inte bra att bidra med ännu fler idioter till världen! Det finns så det räcker redan!

Skulle jag varit en känd bloggare hade jag inte velat framst¨som korkad. Jag hade velat skriva om saker som kunde förändra på ett bra sätt, saker som har en mening. Inte om vilket märke mina nya lösnaglar är av, vilken annan bloggare som är dum i huvudet och heller inte något patetiskt inlägg om politik jag ändå inte förstår mig på.

Sånna människor irriterar mig!

//Katri