pumpalens

Är det meningen att man ska ha ångest och känna sig mer stressad än någonsin över Korrs muntor? Jag menar, jag har ganska många kvar, detta är endast min fjärde, känns som att jag kommer bli psykisk instabil fram mot den tionde sådär!

Om en timme smäller det och sen har jag åter några veckor i lugn och ro innan munta-ångesten sipprar fram igen!

//Katri

Mina lökar har växt till sig ordentligt under natten!

Strålande!

//Katri

Har precis gjort klart en labb i naturkunskap, som jag visserligen skulle ha gjort i höstas men nu ska man inte vara så negativ utan istället tänka att det är himla bra att jag har gjort den! Labben handlar om miljöproblem och går ut på att odla vitlökar i vatten förorenat av olika mängder klorin och växtgödningsmedel. De små vitlökarna ska nu stå där och mojsa till sig i tre veckor.



Så vad har jag då kommit fram till efter detta?
1. Jag har just slösat bort 7 vitlöksklyftor på något som känns extremt onödigt
2. Klorin luktar sjukt äckligt och jag kommer ha svårt att bada i badhus någonsin igen
3. Jag kommer garanterat glömma att fylla på vatten/observera min labb så det kommer troligtvis sluta med att jag får hitta på ett resultat.

//Katri

This just might hurt a little.

//Katri

Nu har världen (mobilföretagen) hunnit ikapp även mig. I vintras, dagen före julafton mer exakt, blev jag upplockad av en såndär försäljare på gatan när jag och Mikaela var och handlade julklappar. Han kom med ett erbjudande om att jag skulle få ett specialabonnemang som sträcker sig fram till April som garanterat inte skulle kunna kosta mer än mitt nuvarande abonnemang. Till detta skulle jag även få en gratis telefon (yeah!) och lite annat smått och gott. Jag blev även erbjuden att teckna ett mobilt bredband vilket var asbra för jag behövde ett. Inga uppkopplinsavgifter och en gratis telefon, varför inte? Misstankarna om att det var något fuffens på gång fanns såklart och både jag och Mikaela frågade om och om igen om allt som gick att fråga om, men nej då, garanterat inga uppkopplingsavgifter och telefonen som gåva. Skitbra, tänkte jag. Suger abonnemanget räckte det ändå bara fram till 1 April så det kunde jag ju leva med!

Förra fakturan jag fick - alltså den första sen jag skaffade det nya, fantaskiska abonnemanget, var på 28 kronor. Man är ju inte den som är den så det var bara att tacka och ta emot! Så kommer månadens faktura - internetabonnemanget har en uppkopplingsavgift på 300 kronor. Dessutom har abonnemanget en uppkopplingsavgift på 100, mobilen som var en gåva ska jag betala 150 kronor på, plus 100 kronor i månaden i 2 år. Dessutom kommer det här sugiga jävla avtalet inte alls att gå ut den 1 April, utan mitt förra abonnemang har blivit avstängt och det här nya har en bindningstid på två år.

Ursäkta, men... Vad hände där?!?!?!

Jag ringer Tele2 och det är klart att den stackars killen i kundtjänst inte kan göra något åt det, det är inte hans fel utan den där idiotiska jävla försäljaren som ljög både mig och Mikaela upp i ansiktet. Kundtjänstkillen föreslog mig att leta fram mitt kontrakt, ringa tillbaka och göra en reklamation.
Som att det räcker? Tele2 kommer aldrig få ett jävla öre av mig igen.

Till råga på allt får jag dessutom ett jävla sms om att mitt mobila bredband, som ska gå att surfa obegränsat på, tydligen har nått sin gräns. Men jag är välkommen att kontakta kundtjänst om jag vill köpa till 5 MB.

Bite me!

//Katri

Idag är en såndär dag då jag önskar att mitt hår var naturligt rakt och inte sådär fjöl-lockigt som det egentligen är. Eller ah okej, varje dag är en sån dag men idag är det lite extra eftersom jag precis har tvättat det och jag verkligen inte orkar gå till attack med plattången. Så, mina kära vänner, idag går min annars så fixade frisyr endast att förklaras som ett blont svinto. Skitsnyggt, jag lovar!

//Katri

Sju sanningar om mig:

1. Jag har tre extrema fobier som alla alltid retar mig för: fötter, fåglar (speciellt duvor) och fiskar (dock inte små akvariefiskar).

2. Jag tycker det är jättepinsamt när min mobil ringer om jag sitter på tåget eller bussen, därför har jag den mer eller mindre alltid på ljudlös.

3. Jag tror, precis som Mikaela, på något andligt och övernaturligt, något mer efter detta livet.

4. Som följd av nummer 3 ser jag även spöken.

5. Jag lider av extrem pms och det går ofta så långt att jag till och med skrämmer mig själv.

6. Jag står inte ut med att vara ensam för länge, då börjar jag prata med saker i min omgivning (en gång hade jag ett ordentligt bråk med en matta och kände mig som bråkets vinnare efter att ha vikt ihop den och ställt in den i garderoben).

7. Ruccola får mig att kräkas.

//Katri

Igår visades andra programmet av Raw, och jag såg fram emot att Johan Glans skulle uppträda. Det är få komiker som får mig att skratta så mycket som han gör. Det är sådär att jag börjar skratta redan innan han öppnar munnen, bara för att jag vet att det kommer komma något roligt. Och likadant var det igår.

Jag skrattade bokstavligt talat så jag grät. Det rann tårar längst mina kinder och när jag, efter programmet, skulle sminka av mig var hela ansiktet nerkladdat med mascara. Jag kunde inte sluta skratta! Han pratade om den stackars dansken som sprang in på fotbollsplanen under em-kvalet mot Sverige, och jag kunde verkligen se hela scenen spelas upp framför mig. Och när han sen avslutar med att säga att han är sambo och han inte får ligga något, ja då brast det totalt. Jag tror Wictor tyckte det hela var lite creepy...

//Katri

Jag har varit på bra humör hela dagen, men sen vände det. Nu är jag sur. Känner för att ha sönder något och skrika lite. Det är sån jag blir när blir sur. Antingen våldsam och högljudd, eller så blir jag knäpptyst och skiter i allt. Det finns liksom inget mitt emellan.

Så heads up: kontakta mig inte ikväll om ni inte har något trevligt att säga.

//Katri

Jag saknar min pojkvän något så enormt för tillfället, men jag överlever helgen utan honom och kommer bli ännu gladare när jag får träffa honom på Måndag.

Jag ska jobba ikväll och det tar emot sjukt mycket, men när lönen kommer så har jag 800 kronor mer än vvad jag hade haft om jag inte jobbade ikväll.

Jag har inte varit ute sen den 26 December och är i behov av socialt umgänge och lite fyllerus, men tänk vad med pengar jag har sparat på att inte festa.

Jag har blonderat håret och trivs verkligen inte i det, men alla andra säger att det är fint så det måste det ju vara.

Jag ska skriva klart mitt sista uppdrag i Historia A och har ingen aning om vilka sidor i boken jag ska läsa eftersom mina två historielärare ignorerar mina mail, men wikipedia hjälper mig.


Titta, jag kan fasktiskt hitta positiva saker i allt som känns förjävligt för tillfället!


//Katri

Jag har aldrig varit något stort fan av smällare, raketer och fyrverkerier. Tolvslaget på nyårsafton medför snarare ångest än lycka hos mig och jag tycker det är skönt när allt smällande är klart. Så i helgen satt jag i soffan ute i Sigtuna och kollade på TV när det plötsligt flashar till utanför fönstret och smäller till. Jag blir skiträdd, skriker ett fjoll-skrik (är man inte beredd så blir det sånna där high pitch tones som kommer ut) och kastar mig ner i soffan. Och nu är det nån jävel som smäller nere på gården här utanför. Lite då och då kommer det små smällar och blixtar och jag känner hur jag spänner hela kroppen av obehag varje gång. En nyår utan raketer kommer aldrig att hända, men kan man i alla fall inte hålla sig till nyårsafton så jag slipper spendera hela januari månad med att vara på min vakt efter smällande saker?

//Katri

Nu har dem ringt från Sigtunahem. Imorgon klockan halv fyra ska vi skriva kontrakt, och sen är lägenheten våran. Har inte riktigt tagit in all infomation än, inser inte att det faktiskt kommer bli av. Det är nog inte förrän imorgon när jag ser kontraktet påskrivet och klart som jag faktiskt kommer inse sanningen. Då kommer min kropp troligtvis bli till gummi och jag kommer kollapsa ihop i en hög på golvet och Sigtunahemstanten kommer ångra att vi blev godkända, men då är det för sent. För då är lägenheter redan våran.

//Katri

Jag har ont i halsen.

Det är synd om mig...

//Katri

Jag och Wictor började så smått att titta på lägenheter i förra veckan och på Sigtunahems hemsida fanns det fem stycken som var intressanta och som vi satte upp oss på, och i veckan fick vi svar och då var vi (hör och häpna) nummer ett på den av lägenheterna som jag såklart hade förälskat mig i! Har spenderat helgen med att få tag på en visning och nu är det bokat och klart för ikväll klockan halv sju. Det känns himla vuxet, nervöst och lite läskigt, men fan vad skönt det kommer bli! Förhoppningsvis förälskar sig Wictor i lägenheten på samma sätt som jag har gjort, och Sigtunahem accepterar oss som hyresgäster, för i sånna fall är den vår och det blir inflyttning den 1 April! Fingers crossed!

Har sökt jobb på Arlanda också och ska få svar på det innan veckan är slut... Mycket som händer på lite tid! Hade inte förväntat mig att det skulle gå så fort, men tillfället har dykt upp och då känns det lika bra att hoppa på tåget och köra!

//Katri

Jag tänker inte ens försöka mig på en såndär lång och välarbetad årsresumé som Mikaela har fått till, men något tycker jag ändå att jag ska kunna skramla ihop och i brist på annat att skriva så kommer det här:

Jag spenderade årets första månader på Gotland, läste individuellt val på Donner eftersom Mallorcaskolan inte kunde erbjuda detta. Kom tillbaka till Mallorca i februari, festade gärner i några månader och insåg sen att livet sög för jag 1. Hade skitit totalt i skolan och låg väldigt mycket efter och 2. Upptäckte att människor inte var dem jag trodde. Gick in i en tillfällig deppo-period nån gång i slutet av april om jag inte minns helt fel, och det enda som lyfte upp mig var min kommande resa till Stockholm över födelsedagen. Tiden kom och jag hade två helt underbara veckor i Stockholm, grät som ett as på planet ner till Mallorca (alla turister tittade på mig som om jag var dum i huvudet). Hade en okej sommar med värme, besök av Mikaela och Dick samt en till resa till Stockholm framför mig. Jag skulle åka i Augusti och vara borta i en månad. Dagen kom, jag packade min väska och flög till Stockholm. Väl här bestämde jag mig för att jag inte alls skulle åka tillbaka till Mallorca och så blev det.

Jag flyttade in på Upplandsgatan, började på Korr och levde livet. Var glad, glad, glad! Började träffa Wictor vilket gjorde livet ännu bättre, och sen har hösten liksom bara flutit på. I September flyttade mamma, Matilda och Nick hit och det var hur skönt som helst att hela min familj, för första gången på typ 7 år, äntligen bodde i samma land igen. Nick lämnade oss straxt efter jul för att åka till Arizona.

Ett nytt år är på väg och jag tror det kommer bli det bästa på länge. Ser fram emot studenten, 20-årsdagen och att flytta till Sigtuna och bo tillsammans med Wictor. Det känns som att det inte finns något som kan gå fel.

//Katri

Just nu är det sjukt mycket som händer, vilket betyder att min hjärna är så full av saker att jag inte kan blogga om något. Snart blir det nog ordning, och då återkommer jag. Men för tillfället måste jag rensa rent så jag vet vad som händer själv.

See ya soon biatches.

//Katri