pumpalens

"Då är bilen på ingång! Den är på plats om 5-7 minuter, men du får ett sms med beräknad ankomstid!"
"Åh vad bra! Tack så mycket!"
"Tack tack!"


Den ni.... My head's messed up by now! ...

Det suger verkligen att skriva blogginlägg utan att få respons av andra - dvs. få sina inlägg kommenterade. Och hur ofta blir mina inlägg kommenterade? Ja, typ aldrig! Av de ca. 20 läsare vi har varje dag kan inte en enda kommentera det jag skriver. Så nu, mina vänner, går jag i strejk. Jag har tappat lusten till detta.

Adios.

//Katri

Det finns en reklam på TV som jag tycker är helt värdelös. Jag kommer inte ihåg vad det är reklam för, men det är i alla fall en duva som hoppar runt och pratar göteborska, och jag minns att jag inte kunde fatta kopplingen mellan reklamen och vad den nu var för. Och idag när vi satt vid matbordet började mamma och lillasyster säga meningar, och asgarva, varpå jag frågade vafan de höll på med, och då satt de och skrattade åt den reklamen!

Det är nästan så jag tror jag är adopterad.

//Katri

Har känt ett tag att jag verkligen måste ventilera allt det här! Dels för min skull, har alltid varit ett måste för mig, att få knyta ihop alla mina tankar till en rättvis sammanfattning, men också för att andra ska förstå!
Kanske kommer det lite out of the blue, eller inte!

Under hösten så har jag mått rätt dåligt till och från. Jag har känt mig ledsen samtidigt som om något i mig bara velat ut, ruska om mig och förklara läget! Tillslut så insåg jag att det hela handlar såklart om mig och var jag är. Jag har helt enkelt ledsnat på min sits och på något sätt längtat framåt så mycket att jag inte står ut med nuläget.

Jag vill helt enkelt starta mitt egna liv! Jag vill börja min sista utbildning som ska forma en sån stor del av mig, jag vill känna att jag verkligen är påväg dit jag alltid velat. Men mest av allt så har jag velat flytta, flytta hemifrån och flytta ihop med min pojkvän. Let's face it, när man varit i ett förhållande i tre år utan att få möjligheten att leva tillsammans, så blir omgivningen väldigt påfrestande, inte minst föräldrarna.
Jag vill så otroligt gärna (så otroligt att det gör ont) ta steget från ett förhållande mellan mig, Dick, hans mamma och min mamma och pappa till ett förhållande mellan mig och Dick.

Självklart har jag varit realistisk och förstått att vi kan inte flytta ihop sålänge ingen av oss har en lön som klarar det! Men viljan finns där, samtidigt som rädslan finns där, av att vårt förhållande ska dö ut om inget händer snart! Jag är redo att starta mitt liv på egen hand... nu!

Allt det här har varit väldigt påfrestande för mig och jag tror inte att någon utom troligen Dick, som fått stå ut med mina utbrott, vet hur jag faktiskt mått av allt detta!
Det är verkligen svårt att förklara med ord och göra mina känslor för allt detta rättvisa. Men jag försöker!

Nu när Katri och Wictor har fått sin drömlägenhet, som faktiskt råkade vara en av lägenheterna jag själv fastnade för innan, så har det absolut känts ganska hårt! För det gör det, vare sig man vill eller inte! Det svider... självklart!
Men vad jag faktiskt ville få fram med deta här, var att verkligen försöka visa hur stort det här är för mig, men också att visa hur glad jag faktiskt är för Katri och Wictor! Ingen får tro något annat!

Jag är så glad för deras skull! Skitglad om de faktiskt får lägenheten, vilket jag är säker på att de får! Jag är glad därför att min lilla Katri, som under allt för många år varit på resande fot och som aldrig faktiskt har kunnat sätta sig ner och vara helt hemma! Som under en massa år alltid har bott på ställen, med en del av sin familj, men aldrig kunnat vara säker på hur länge.
Men nu har Katri fått något som hon faktiskt inte haft möjligheten till på en jädra massa år! Lite stadga i vardagen! Det behöver du och det förtjänar du!
Men störst vikt vill jag ändå lägga på Wictor. Jag menar, lägenheten är ju bara ett resultat av dem två tillsammans! Men symboliskt så tror jag inte att det finns ord för vad den innebär!

Så ja, jag ä' bitter över att jag själv fortfarande sitter hemma och tjaffsar med pappa om vem som ställde det smutsiga glaset framme, om vem som ska laga mat och om vem som inte bytte den tomma toarullen, jag är bitter över att jag inte får göra allt detta med Dick!
Men jag är fan så jävla glad för Katri! Som får göra allt det här och som får så mycket mer! =D Skitglad!

Och innan ni vet ordet av, så flyttar jag och Dick in i grannlägenheten och vi river väggen!!
Jag kanske är ledsen just nu, men när jag väl får allt det där som jag strävar efter, så kommer det vara värt allt och lite till!

(Katri, Det är dags att börja rota sig! Låt rötterna växa, våga låta dem växa! POLLINERA MERA!!!)

////Mikaela

Oktober:
Trots mitt byte till en ny skola så var bara Farsta tvugna att förfölja mig. Möttes av ett trevligt brev om att jag skolkat och inte skulle få något studiebidrag. Detta väckte många jobbiga minnen hos mig och ångesten gjorde sig illa tvunget påmind!
Men sen bar det av till Torsås och korrespondensgymnasiet. Vi hyrde en fin liten bil från Statoil och söta Nick ställde upp som chaufför. Precis innan avfärd bestämde sig älsklingen för att hänga med och med Katri i släptåg åkte vi iväg. Efter en hel natts körningen så kom vi tillslut fram till lilla Torsås och Nick däckade bakom ratten. Pojkarna stannade i bilen och sov där hela dagen medan jag och Katri checkade in mig på skolan.
Jag som redan hade hört om hur allt fungerade genom Katri trodde att dagen skulle bli min avrättning, och stackars Katri slumrade till när rektorn stod och prata för att sedan väckas av att han inför alla presenterade Katri som redan studerande vi skolan.
Efter en lång dag så vände vi bilen och tog oss hem till Stockholm igen.

Här inser jag också hur glad jag egentligen borde vara och hur mycket jag själv åstakommit under mitt liv. Jag inser att jag vägrar tacka slumpen för någonting, jag har bara mig själv att tacka för att jag kämpat för det jag vill ha.
Men mitt i allt detta får jag även min hemska teliaräkning som kom att sätta slutet av 2008 i gungning!

November:
Lyckan över att slippa Farsta sitter fortfarande i och jag pluggar på som bara den.
Men inte nog med det. Några månader tidigare så kom jag och Katri fram till att vi faktiskt ska göra något som vi alltid velat, pierca tungorna.
Så november inleds med ett besök hos East Streets piercingstudio och med svullna tungor går vi lyckliga därifrån. Kan i skrivandets stund inte förstå att vi faktiskt gjorde det!

Därefter bryts lyckan av att mamma ringer och berättar att hennes sambo har misshandlat min älskade hund. Sparkat henne hårt flera gånger. Hur man kan göra så mot ett djur är inte klokt! Så hundarna flyttas hem till oss.

Därefter så hamnar jag i storbråk med mitt förra klass på Farsta. Något jag visserligen ville, för jag hade fått nog av hur de betedde sig. Jag försökte till och med se till att kunna komma dit och prata med klassen om vad jag tyckte och varför. Men anser fortfarande att de bara klarar av att yttra sig på internet och bakom folks ryggar och när det kommer till kritan så sticker de huvudet i sanden.

Blev sedan ett härligt Halloweenfirande med nära och kära! Festen vi gick på var väl kanske inte mycket att skryta om, men det är sällskapet som räknas! :D

Bloggen fick sig också en liten uppiffning! Och årets enda skur av snö bestämde sig för att visa sin närvaro under November månad.
Vi införde även Veckans Flens här på bloggen, och första veckan gick till Arlanda gymnasiet, sen orkade vi inte fortsätta med veckans Flens!
Katri införskaffade sig också en ny mobil där hon också fick typ tusen gratis grejer!

Denna månad blev även en ordentlig shoppingmånad, efter ett helt år av sparande så beslutade jag mig för att verkligen få shoppa loss!
Dagen efter hade älsklingen sin uppkörning och mitt i allt shoppande så sa jag att Dick bara var tvungen att få körkort, annars skulle jag aldrig få hem alla grejer!
Självklart klarade han uppkörningen!!! =D

December:
Nu började min nyvunna kärlek till pluggandet försvinna! Trodde faktiskt inte ens att det skulle hålla i sig så länge! Så jag är glad för den tid jag fick ;)
Annars går december i arbetandes anda. Inser att jag tagit på mig allt för mycket timmar, men dessvärre fanns det inte mycket att göra åt saken, så jag jobbade röven av mig istället.
Deprissionen över att behöva jobba nyår gjorde sig extremt påmind! Ständigt!
Plockar även ytterligare vuxenpoäng genom att börja donera 100 kr i månaden till WWF och apor!
Fler vuxenpoäng plockas när jag och Katri kommer överens om att i fortsättningen ta oss upp 8 varje vardag och se till att plugga.

Därefter tappar jag nog några vuxenpoäng när jag planerar att handla alla julklappar den 23e, det var det förjävligaste som jag någonsin gjort! Men resultatet blev oändligt med julklappar, en hel del motion och en galen taxiresa tagen ur en actionfilm typ!

Julafton och Juldagen resluterade i massor med julklappar och mys men också en hel del festande! Alldeles för mycket för mitt bankkonto i alla fall! Men jag har nog aldrig haft så underbart kul som då! Träffade på hur mycket människor som helst och introducerades även för en alldeles grymt perfekt och god rosa drink! Har även blivit lovad en grön drink till nästa gång, får väl se vad som händer med det! =D
Det blev även lite mellandagsshopping och året avslutades med ett enormt gräl med pojkvännens mamma och nyårsaftonen spenderades i taxiväxeln!

Juli:
Den kända busstrejken hade nu tagit fart, men det var ingenting som egentligen berörde mig särskilt mycket!
Älsklingen fyllde även 19 den 17 juli vilket firades med dunder och brak hos älskade Wictor! En sån härlig fest ute i sommarvärmen och sånna härliga minnen därifrån!
Därefter bar det av till Rhodos för mig och Sara! Bortsett från saknade av min älskling så var resan helt perfekt! Hade så otroligt roligt och träffade massa roliga norrmän men även två underbara pojkar från Malmö som gjorde resan extra minnesvärd! I slutet av veckan så var det dem vi umgicks med men också två Stockholmsbor. Det dracks i enorma mängder, solades i enorma mängder och en hel del annat! Lyckades även genomföra en Stockholm boogey pose på stenstranden! Valet av underlag var väl kanske inte det bästa!
Precis innan vi åkte iväg till Rhodos så fick vi även veta att det var jordbävning på ön och att det hade utfärdads tsunamivarningar. Dock så var detta inget vi märkte av när vi väl kom ner, däremot höll halva ön på att brinna upp de två sista dagarna som vi var där! Men som tur är så nådde elden aldrig våran del av ön!

Augusti:
Tydligen längtade jag tillbaka till skolans strukturerade vardag, vad tänkte jag med?
Månaden började också med att Dicks ödla som varit med i ganska många år blev sjuk och var tvungen att avlivas. Inte särskilt uppiggande direkt.
Därefter upptäckte jag och Katri lösnaglarnas värld, efter mycket klistrande och klippande och filande så satt alla 10 naglar på plats! Fascinerande!
Det är även i augusti som Katri faktiskt tar sitt pick och pack och flyttar hem till Sverige igen! Så otroligt skönt att ha henne på plats!
Var även tvungen att ersätta min kära mobil som valt att stanna kvar på Magaluf. Men den nya sötnosen är lika omtyckt den och tar ännu bättre bilder!
Skolan börjar och jag får panikångest under första taget och ringer Katri med gråten i halsen, jag kan inte gå kvar på Farsta. Nu börjar istället kampen om att få byta till Distansskolan som Katri börjat på.
Något som också måste dokumenteras är att Katri blev av med sin KC-oskuld! Vi drog med henne ut till KC och hon lyckades även hooka upp med käraste Wictor! Just as I planned!
Några dagar senare fick jag shoppingabstinens och drog med mig Katri till Ikea för att införskaffa mig en massa nya saker till rummet!

September:
Månaden började med ren panik inför allting. Bytet till distansgymnasiet var osäkert, hade inte fått något svar från skolan. En lång och hemsk kajakpaddling låg bara någon vecka framför mig och jag visste verkligen ut eller in. Men under månaden så beslutade jag mig för att jag skulle komma in på Korrespondensgymnasiet på något sätt och hoppade därför av Farsta gymnasium i väntan på svar. Vilket visade sig vara ett väldigt klokt beslut.
I september slog jag och Katri vora kloka huvuden ihop och övergav våra bloggar för att starta Pumpalens tillsammans istället!
Här kom jag även i fas med mig själv genom att acceptera verkligheten:

"Vissa kan ibland gå ut och unna sig en pizza, men får då tvångstankar direkt efteråt att de måste ut och träna för att kompensera för den där Pizzan. Sen har vi då sånna som jag, som ibland kan unna mig ett träningspass eller liknande, men som då får tvångstankar direkt efteråt och måste genast kompensera det hela genom och trycka i mig en hamburgare."

Jag och Katri fortsatte hänga på KC och gick även till Garage för att se underbara Denis spela! Killen är ju fantastisk!
Och mitt i allt detta så kom även brevet som sa att jag kommit in på Korr och mitt avhopp från Farsta kändes nu 10 gånger bättre!

Resten av familjen Katri flyttade även hem i September! Nu var det fullbordat!
Denna månad avslutades dock med världens största migränanfall som höll sig i fem dagar! Har nog aldrig mått så dåligt i hela mitt liv.