pumpalens

Jag tycker om regn och blir därför lite glad när jag tittar ut genom fönstret och ser hur det pissar ner. Inte för att jag inte har uppskattat det varma vädret vi har haft, det har varit väldigt uppskattat och får gärna komma tillbaka, men att ha en eller två dagars uppbrott med regn tycker jag är alldeles perfekt. Man får lättare till den där mysfaktorn som jag tycker så mycket om. Sen så luktar det alltid så gott när det regnar och efteråt, när det har slutat regna. Jag kommer säkert bli utsatt för hot nu eftersom jag väl är den enda personen i Sverige som anser detta, men så är det. Jag är ju lite annorlunda.

//Katri

Inom loppet av ett dygn har jag:

1. Lyckats med att nästan bryta en tå
2. Blivit tappad i asfalten och gjort illa armbågen
3. Utvecklat något fel på min vänstra bihåla (extrem smärta mina vänner, for sure!)

Ack så synd det är om mig. Och för att göra det ännu mer synd om mig så har jag min munta i Samhälle B imorgon. Ångest!

//Katri

Någon mer än jag som ska spendera denna festliga högtid till att jobba? Nej, tänkte väl det...

Då har jag alltså missar både nyår och valborg, är dessutom på pass på min 20-årsdag, men det kan ju 020 glömma!

Ha en bra kväll!

//Katri

Sen i vintras när det blev klart att jag och Wictor skulle flytta in i lägenheten har jag försökt att hitta jobb närmare Sigtuna. Att pendla till Sumpan tar 2 timmar, och att ha en resväg till och från jobbet på 4 timmar känns ibland lite småjobbigt sådär! Så jag har helt enkelt skickat in mitt CV till alla tänkbara jobb, främst på Arlanda. Har inte fått speciellt många svar och dem jag har fått har varit jobb med sugig lön, och så desperat är jag inte än, men så idag ringde mobilen och personen presenterade sig som en kvinna från ett av företagen som har hand om stora delar av restaurang- och caféanställningarna på Arlanda. Fort i mitt huvud hinner jag tänka att jag ska få komma på arbetsintervju, men den tanken fick inte finnas kvar länge när hon säger att hon inte har några jobb att erbjuda. Tydligen ville hon bara kolla av att jag fortfarande var intresserad och vad jag gjorde här och nu. Bredde på så jag lät som Gud själv, det är väl det enda sättet att göra det på, och jag måste erkänna att hon lät ganska nöjd. Kan ju i alla fall glädja mig med att jag inte har blivit bortsållad nånstans utan fortfarande finns kvar som potentiell anställd!

Pratade med Sara igår och tydligen har hennes moster ett företag och jobbar med art direction, hur har detta kunnat undgå mig? Hon skulle prata med sin moster om en praktikplats, det skulle vara sjukt kul! Snokade dessutom vidare på Stockholms universitetes hemsida för att få lite mer information om utbildningarna jag hittade. Känns lovande och kommer söka den första, Digital medieteori, till hösten! Man förlorar ju inget på att försöka!

Ska nu återgå till psykologin som jag snart är färdig med. Känner mig stolt över hur mycket jag har pluggat den här veckan - kommer ha gjort klart en hel kurs innan Måndag!

//Katri

Gott folk, jag lever! Har ingen aning när jag senast bloggade, men det var fan inte igår! Så det är dags för skärpning! Nu när Mikaela är på Anfi måste jag ju klaga ut över hur synd det är om mig som är kvar i Sverige utan henne så jag har ju inget val förutom att blogga om det!

Mikaela har efteryst bilder på den nya lägenheten som förmodligen kommer imorgon! Ska även lägga ut bilder på helgens shoppingresultat så Mikaela får se, men för studen är jag alldeles för trött eftersom jag har stresspluggat till naturkunskapsmuntan jag precis hade och min hjärna känns misshandlad.

Min gnälliga pojkvän (sambo faktiskt, yeah!) ligger inne i sovrummet och skriker "Varför sitter du bara vid datorn?! Varför spenderar du inte tid med miiiiig?!" Vi har nämligen endast mitt mobila internet som inte är snabbt nog att spela på, så han har inte suttit vid datorn på evigheter. Regeln verkar vara så att om han inte sitter här får heller inte jag göra det.

Återkommer snarast, så ni inte blir rädda och tror att jag har dött igen!

Mikaela, jag saknar dig! Kom hem!

//Katri

Har nu varit och hämtat nycklarna, inspekterat lägenheten med Mikaela och ätit lunch. Och allt i detta myspys vårväder! Det enda negativa med det hela är min extrema pollenallergi, men den kan jag knarka bort.

Lägenheten var, precis som förra gången, precis som jag vill ha den! Dock hade vi sällskap av en död spindel på sovrumsgolvet, den får Wictor flytta på. Det var även en list i köket som inte satt där den skulle, den ska vi ringa Sigtunahem om. Som använda lägenheter är fanns det såklart lite slitage, men inget märkbärt och inget som kan ta bort min glädje över att äntligen ha ett riktigt hem! Detta är första gången sen innan jul jag har någonstans där jag faktiskt bor, känns inte riktigt klokt!

Har även fått en hel del positiva penga-överraskningar. En utbetalning från Tele2 på 319 kronor, tack tack. Fick även den lön som utegick från Januari, tack tack. Plus att min mobilräkning var 300 kronor billigare än förra månaden, tack tack!

//Katri

Ska precis iväg och hämta ut nycklarna till lägenheten, spännande! Är dock lite orolig eftersom det krävs en fullmakt från Wictor för jag ska få hämta ut nycklarna (idiotiska idé om att det bara kan stå ett namn på kontraktet) så jag ser framför mig hur jag blir nekad att hämta ut nycklarna. Skulle vara typiskt!

Hur som helst, ska möta Mikaela vid Södertilsvägen, vi tar båda klockan 1-bussen, så bär det av mot Granitvägen för nyckeluthämtning, till lägenheten för att klappa på lite väggar och sen in i Sigtuna för en fika!

//Katri

Gaaah, har suttit och försökt skriva klart mitt uppdrag i samhällskunskap i 2 timmar nu, och det är tamejfan omöjligt! Ekonomisk politik är inte riktigt min grej. Ringde läraren och fick hjälp med det jag fastnade på och skrev klart det (ganska så mycket ordbajsande dock men ändå) och nu har jag fastnat igen på något helt annat! Känns ju dumt att ringa tillbaka igen 15 minuter efter att jag ringt honom. Ska försöka gnugga geniknölarna lite och pumpa in allt jag kan om Riksbanken för att förstå mig på frågan, men för tillfället ser det inte ljust ut. Som tröst har jag dock ett paket oeros att trycka i mig, så det ska nog gå bra. Tillslut.

//Katri

I Januari missade jag att dra mit passerkort på jobbet när jag kom in en dag. Direkt efter mailade jag chefen som sa att det skulle ordnas. Lönen kom, men inte var de 8 timmarna med. Okej, tänkte jag, jag gör ett nytt försök. Ringde igen, blev lovad att pengarna skulle finnas med på nästa lön (alltså den jag fick idag) om jag mailade in tid, datum och allt sådant, vilket jag gjorde. För någon vecka sedan ringde mjag upp för att dubbelkolla så att jag verkligen skulle få mina pengar den här gången, vi pratar ändå om över 800 kronor här, och jo visst, jag blev lovad att pengarna skulle komma.

Och nu sitter jag här och ser summan pengar jag fick i lön. Det finns inte en möjlighet att mina 8 timmar kan ha kommit med i den här lönen. Hur svårt kan det vara att bara föra in dem i systemet? Och just nu, när jag behöver pengarna mer än någonting annat. 800 kronor är mat för en vecka för mig och Wictor liksom. Jag vet att det var jag som tabbade mig från början och glömde dra passerkortet, men fan... Lova mig inte tre gånger att jag ska få pengarna när jag står här utan dem.

Löningsdagen, som annars brukar vara den enda dagen på månaden utan ekonomisk panik, har inte gett mig något annat än, just det, ekonomisk panik.

//Katri

Har suttit och pluggat ekonomisk politik (man hör ju på bara namnet hur extremt tråkigt det är) i en halvtimma. Allt ät nytt för mig och jag gör verkligen mitt bästa för att förstå vad som står, istället för att som vanligt bara skumma igenom allt och inse att jag mot slutet inte fattat ett skit. Hur som helst bestämde jag mig för att ta en paus efter en halvtimma för att låta all information sjunka in, och allt medan den sjunker in känner jag hur min hjärna sakta men säkert utvecklar en slags träningsverk. Det känns som att den pumpar in så mycket ny information att den blir alldeles utmattad och skriker "Det räcker nu, det är skittråkigt och jag vill inte mer!". Men tji får den för om en liten stund ska jag upp och läsa lika mycket till, och även det ska fastna i hjärnan och finnas med i minnet när jag ska sätta mig och skriva uppdraget.

Det är då inte lätt att vara student.

//Katri

Jag tycker det är dags för en ursäkt från mig och Mikaela.. När vi var nere i Torsås och Mikaela skrev in sig på skolan påstod vi att Torsås är staden som Gud glömde, staden där ingenting händer. Sedan dess har faktiskt två saker hänt:

1. Swedbank blev rånad för ett tag sedan

2. Robert Aschberg och Gert Fylking promenerade förbi



Så från både mig och Mikaela ber jag nu staden Torsås och dess invånare om ursäkt.

Förlåt.

//Katri

Såhär i dåliga tider är det knappt om pass på 020. I höstas slutade aldrig smsen välla in men nu kastar man sig på mobilen så fort den ger ifrån sig ett ljud i hopp om jobberbjudande. Det jobbiga med detta är att det är en ständig kamp mellan oss extraarbetare - vem får jobbet om vem får det inte? Vad som känns exra jobbigt är att både jag och Mikaela är i den situationen och får "tävla" med varandra om vem som får jobb.

Idag hade jag turen att få pass på Onsdag och Torsdag, och jag känner en gnagande känsla i magen av att jag fick passen och Mikaela står tomhänt. Men vad ska man göra? Vi behöver alla jobba och det känns jobbigt både om man får och inte får pass.

Jag är trött på den här jävla situationen och önskar (som resten av världen) att den här lågkonjukturen kunde gå över. För det är inte kul att behöva känna sig elak mot sina vänner när man får chansen att jobba.

//Katri

Igår samlades vi hemma hos min mamma i Svedmyra för att njuta av sällskap och alkohol. Himla trevlig kväll, tills dess att jag fick migränattacken från helvetet. Mindre kul, men tur att den (av någon oförklarlig anledning) gick över för typ 1 timme. Alltid nått!

Hur som helst kom Mikaela och Dick förbi vid 7 för att först äta middag och sedan spela "Jag har aldrig..." Självklart var min mor med och till en börjar tyckte jag detta var aningen jobbigt men sedan insåg jag att hon nog vet det mesta om mig ändå och att hon nog lider mer än mig om något skulle komma upp! :D

Efter min migränattack kom jag uppstaplandes för att hitta alla i köket mitt i ett pokerspel. Min mamma hade krossat både Dick och Wictor, mahaha! Eftersom det var mest synd om mig i hela världen gjorde min käre pojkvän morotsstavar till mig som jag kunde dippa och sedan en stor kopp te! Fabulous!

Det var i alla fall en himla trevlig kväll!

//Katri